Bertil Koch
I mitt måleri vill jag helt enkelt återge vad jag ser och känner i ett motiv, vilket kan vara konkret eller i form av en inre bild.
Målandets process börjar ofta för mig med en eller flera skisser för att jag skall få en beskrivande överblick av motivet. Jag har en första föreställning om eller snarare en känsla av vad jag vill åstadkomma med den bildmässiga återgivningen. Men det blir ofta inte så som jag tänkt. Motivet skiftar karaktär kanske beroende på att jag ser nya saker i det. Tankar, känslor, associationer väcks i mig och det berör mig.
Därmed förändras måleriet. Bilden gör något med mig, inte tvärtom! Den kan skapa stor lust eller rentav eufori. Eller tvärtom: jag kan bli frustrerad över det svårfångade, känna trötthet och ilska över min oförmåga eller materialets och bildens egensinne. Målandet lär mig i bästa fall något om mig själv.
Min förhoppning är att målningen, när penseln läggs åt sidan, skall vara något mer än just en ytmässig avbild. Kanske en spegling av något som ligger under det uppenbara. En underström av känsla och mera svårfångade utryck av - något...
